Anna of Australia

wow, this is as awkward as Lindsay Lohan in a drugtest.





Vilka backpackers vi är alltså. Jösses vad bra vi är på att bära våra ryggsäcakar. Vi klagar alltid utan bara flyger fram på gatorna utan att den minsta smärtan sprider sig i ryggen upp till axlarna och man vill dö. Nej aldrig att vi måste stanna och bara luta oss framåt så att vikten av ryggsäcken avlastnas från axlarna till mitt på ryggen. Aldrig att vi funderar på att bara snäppa loss ryggsäcken och slänga skiten i ett dike. Och gud vad lätt det är att stänga och packa den med, det tar ju 2 sekunder och alla kläder är perfekt strukna utan en massa väck, och gott luktar de med.
Precis...


Nej, nu ska jag nog ta och berätta om den mest bisarra dagen vi någonsin varit med om i Australien.
Det började med att vi checkade in här på Mainbeach backpackers i Byron bay. Vi var lite förvirrade som man alltid är de första timmarna man kommer till en ny stad. Satt bara vid ett bord och filosoferade. Helt plötsligt skriker Linnéa "DUFFY!". Alla som var inom hörhåll tystnade. Men mycket riktigt, mitt där på vårt hostel står Duffy. Vi som trodde att han var fast i Vietnam eller någotsådant. Hade inte en aning att han ens var i Australien så snacka om chocken. Särskilt eftersom att vi alltid springer in o honom på olika platser. Tror aldrig vi ens bestämt att vi ska träffas, det bara händer.
Efter det upptäcker vi att i vårat rumt bor det 2 tjejer ifrån Mjölby. Och efter det isner vi att 70% av hostellet är skandinavier (kanske inte riktigt vad vi vill ha.. men men). Snart så ser vi även att bo hostellet bor det folk som vi stött in i någongång i Sydney... hum.. plus en kille som var evakuerade med oss i Townsville.
Som ni kanske förstår är vi lite förvirrade redan vid den här tidpunkten (tidig kväll) eftersom att alla verkar vara just här.
Vi bestämmer oss för att gå och träffa Taylor, en som vi träffade uppe i Cairns och som är på genomresa med sin kompis från Port Douglas just nu. Går i alla fall till Beach hotel och sätter oss ner och pratar med grabbarna. Hans kompis är väldigt tyst men ibland frågar han lite frågor om Sverige som vi glatt svarar på. Allt från vad en kebabpizza är, om vi har pingviner och isbjörnar och gud vet vad.
Vi gick till berömda Cheeky Monkeys och skakde rumpa. Galet kul kväll. Men vilka ser vi inte på Cheekys då? jo några tyskar som förföljt oss från Surfers. De var på samma pubcrawl som oss och vi var HELT säkra på att de var svenskar (det liksom lyser svensk om dem) men de är från tyskland tydligen.
Vi sitter utanför krogen och pratar vi vårat lilla gäng, och vi försöker lära Taylorns kompis svenska. Lite raggningsrepliker så som "Tjena kexet, står du här och smular" osv.. Han är galet bra på det tycker vi och är väldigt imponerade.
Sen säger Linnéa "But, go up and say it to a Swedish girl now!" Och han svarar på bred stockholmska "Vaddå? kommer hon skratta åt mig då?"
VI DOG HÄR..
Han är svensk, Johan. Vi var i extrem chock i 15minuter. Vi kunde inte prata utan vi bara gapade och skrattade. Det var helt sjukt.
Här har vi pratat svenska och inte trott de förstått (som tur va hade vi inte sagt något dumt) och sen värsta förklarat om sverige inför någon som är från Sverige. Har aldrig kännt mig så blåst förut.

Så akta er alla på resande fot. Personen du möter är ju garanterat svensk. Alla är bannemig svenskar här borta. Min fråga till Svergie blir, hur många invånare har vi kvar där hemma?  Kan inte vara för många?