Anna of Australia

2 februari 2011 kommer ju i alla fall inte bli en dag man kommer glömma bort i första taget.
De senaste 3 dagarna har varit helt galna på så många sätt. uttömmande på all energi är en sak som är säker i alla fall.
Det viktigaste är ju i alla fall att vi klarade oss helskinande ut ur Cyklonen Yasi.

Egentligen var inte det värsta de timmarna som cyklonen pågick. Utan värsta var nog tiden innan. Dagen innan var en bergochdalbana av känslor. Vi ville ta oss ifrån Townsville men det fanns inga möjligheter till det. Samtidigt är folk hemma orolig för er och man försöker komma på vad som är den mest rationella lösningen på vad vi ska göra. Dagen innan gick vi i alla fall framochtillbaka till mataffären kanske 3 gånger och handlade på oss konserver och bröd i massor eftersom vi inte visste när vi skulle kunna laga mat ordentligt igen. Vi hade först tänkt stanna på hostellet för de i receptionen var helt säkra på att det var det bästa stället att vara på. Problemet var bara att det låg precis vid havet och med tidvatten som skulle resas upp till 5meter så kände vi oss inte alls säkra där. Så vi gick till polisen. De sa åt oss att söka upp ett evakueringscenter nästa dag och vänta ut stormen där. Vi var väldigt lugna efrersom att stormen siktade på Cairns. Nästa morgon när vi vaknade och kollade forecasten på cyklonen såg vi att Townsville återigen låg nära mitten av cyklonen. Bara att slänga ihop alla saker i väskan och konka iväg på vår 30kg per peson packning till ett evakueringscenter. Snacka om att svetten rann eftersom det var svinvarmt och långt och tugnt. Hela vägen dit så stannade folk sina bilar för att fråga om vi var okey, och om vi hade nåognstans säkert att gå till. Flera erbjöd även oss att bo hos dem.
Vi hittade tillslit vår evakueringscenter, det var ett parkeingsgarage under ett stort government house. Vi kom dit vid 8 på morgonen och spenderade nästan 36h där. Sovandes på cemengolv med bara en handduk som madrass. Så ryggen mådde sådör efteråt. I centret hade vi poliser och ett tag var även SES (State emergeny services) där och kollade till oss. Minst sagt tråkigt var det kan jag säga. Spelde lite kort och åt mat och sov. Det var det enda vi kunde göra.
När själva stormen slog till hördes det rejlt ute när träd föll och liknande. Fast det var ändå inte så illa som folk sagt eftersom att vi var väldigt isolerade. Vi hade tur med vårt evakueringcenter med för det var kanske 40personer där, medans på de andra var det 200pers så vi hade mycket utrymme. Vi ade även en gaöen tant med ett marssvin med men hon är en annan historia tror jag nog. Det bästa var att inga hemlösa var tillåtna i vårt center så behövde inte vara rädda. Jag kunde knappt sova på hela natten. Det var väldigt obekvämt men ävn för att jag var nervös eftersom man aldrig varit med om något sånt här förut (det händer ju inte så ofta hemma i Linkeboda direkt). Sofie och Linnea sov som två små söta grisar hela natten dock.
när vi första gånegn fick gå ut så möts vi av en bil med ett träd rakt över sig. Den tillhörde en familj inne på centret. Stackars mämmiskor, inte nog ,ed att de inte visste om de hade något hem att gå hem till. Deras bil var helt förstörd. Runt om hela Townsville låg det träd över alla gator. Mer träd som låg ner än som stod upp. Och längs med the creek var det översvämning.
Vi gick tillbaka till vårt hostel. Var lite av ett äventyr eftersom att vi försökte manövrera en shoppingvagn med våra väskor i mellan alla nedblåsta träd och grenar. De visade sig att en liten del av vårt hostel hade ramlat ihop i blåsten men inte allt för farligt.
Det som var nästan värre var att det inte fanns någon el alls. Och idag så skulle vattnet med börja ta slut om inte strömmen kom tillbaka. Townsville var verkligen en spökstad.

Vi hade förväntas att vara fast i Townsville i några dagar nu pga att Greyhound bussarna inte går. Men sen imorse kom en tysk tjej som vi träffade på evakueringcentret och sa åt oss att de skulle köra ner till Airlie Beach idag och att vi gärna fick följa med om vi ville.
Så nu sitter vi här. Tack vare världens trevligaste tyskar.
Vi firade direkt med att äta en god lunch (aldrig någonsin igen att jag vill äta tonfisk på burk) och tagit en kall öl. Nu ska vi vila lite, är helt utmattade efter de senaste dagarna och sen ikväll ska vi fira lite till med några till öl och troligtvi träffa Oscar och Mårten med so befinner sig här i Airlie (inget Cairns där inte..)

Usch blev ett alldeles för långt inlägg och inte särskilt sammanhängande men jag är så trött, helt utmattad.

Såg för övrigt att min blogg var hänvisad till på Aftonbladet. coolt.

Till sist ett litet tips: om ni befinner er någonstas där en cyklon ska passera. Åk därifrån fort. Det är ingen höjdare att sova på ett cementgolv och vara instängd sådär.