Sydney: Another year's over
2010 är över, är det då dags att vara lite nostalgisk och berätta om allt underbart och kul som hände i ens liv under ett år?
Jag vet inte riktigt om 2010 var världens bästa år, det kan man ju inte veta nu förens man uppelevt alla andra år. Men det kommer nog komma ganska högt upp på listan.
Jag hann i alla fall besöka väldigt många platser. London, Barcelona, Seattle och sen nu Aussieland.
Hann ju även med att ta den där studenten och få mitt IB diplom som krävt både svett och tårar (många tårar) för att få. Balen är nog ett av de bästa minnena jag har. Den bästa och den hemskaste känsan under hela året var att packa ihop ryggsäken och bege sig upp mot Arlanda den 14e oktober. Att behöva lämna min älskade Anders gjorde fysiskt ont i min kropp. Men att bege mig på den här resan till Australien ångrar jag inte en enda sekund.
Dock har jag på något vis blivit väldigt avtrubbad till sådana här äventyr. Kanske för att jag gjorde det 2007 när jag åkte till USA. Så det känns ju speciellt, men jag har en känsla i magen av att jag skulle kunna leva art som helst i världen och ändå känna mig väldigt hemma.
Tycker dock att det känns ganska spännande att kunna berätta för mina barn och barnbarn när jag blir gammal, om hur jag spenderade 3 månader med att jobba som servitris i Austraiens största stad. Inte glamoröst på något sätt, men verkligen ett minne.
Under tiden här i Sydney har jag kommit till väldigt mycket insikt om vem jag är som person och jag vet mycket mer om vad jag vill göra med livet. (Dock är högskolevalet enda dimma fortfarande). Dock är det lite för personligt för att skriva här. Men en sådanhär resa är nog bra för alla människor.
Ett litet tråkigt inlägg blev det, ungefär som alla bloggare har på sina bloggar.
Senare idag lovar jag istället Bilder från Guetta och lite vad som skett de senaste dagarna.
Dagens ord för Saras skull: vy
Jag vet inte riktigt om 2010 var världens bästa år, det kan man ju inte veta nu förens man uppelevt alla andra år. Men det kommer nog komma ganska högt upp på listan.
Jag hann i alla fall besöka väldigt många platser. London, Barcelona, Seattle och sen nu Aussieland.
Hann ju även med att ta den där studenten och få mitt IB diplom som krävt både svett och tårar (många tårar) för att få. Balen är nog ett av de bästa minnena jag har. Den bästa och den hemskaste känsan under hela året var att packa ihop ryggsäken och bege sig upp mot Arlanda den 14e oktober. Att behöva lämna min älskade Anders gjorde fysiskt ont i min kropp. Men att bege mig på den här resan till Australien ångrar jag inte en enda sekund.
Dock har jag på något vis blivit väldigt avtrubbad till sådana här äventyr. Kanske för att jag gjorde det 2007 när jag åkte till USA. Så det känns ju speciellt, men jag har en känsla i magen av att jag skulle kunna leva art som helst i världen och ändå känna mig väldigt hemma.
Tycker dock att det känns ganska spännande att kunna berätta för mina barn och barnbarn när jag blir gammal, om hur jag spenderade 3 månader med att jobba som servitris i Austraiens största stad. Inte glamoröst på något sätt, men verkligen ett minne.
Under tiden här i Sydney har jag kommit till väldigt mycket insikt om vem jag är som person och jag vet mycket mer om vad jag vill göra med livet. (Dock är högskolevalet enda dimma fortfarande). Dock är det lite för personligt för att skriva här. Men en sådanhär resa är nog bra för alla människor.
Ett litet tråkigt inlägg blev det, ungefär som alla bloggare har på sina bloggar.
Senare idag lovar jag istället Bilder från Guetta och lite vad som skett de senaste dagarna.
Dagens ord för Saras skull: vy
Kommentarer
Trackback
