Sydney: Lilla Anna har fått sparken...
Hör nu goda vänner så ska jag för er berätta.
Jag har fått sparken för första gången i mitt liv.
Jag antar att sådant är karaktärsbyggande det med.
Såhär gick det till:
Det började ju med att jag var sjuk. jätte sjuk är inte en underdrift. Jag gick och la mig med feber i söndagskväll och första gången jag gick ur sängen var i torsdags eftermiddag. Då ringde jag restaurangen för att meddela att jag mådde bättre och att jag kunde komma och jobba. De hörde inte av sig på torsdagen så jag ringde igen på fredagen och fick ett väldigt kryptiskt svar ifrån han som är "chef" på dagen. Hanär ju inte min chef så jag tänkte att jag ringer senare. Så smsade min tyska arbetskamrat Felicity och undrade om hon visste vad som hände? Som svar från henne får jag "VA? är du kvar i Sydney. De sa att du bara stuckit till Thailand." ehm? jag blev lite i chock och började ana ugglor i mossen. Våran dagschef är ju en riktigt skitstövel så jag började ana att han kanske inte alls framfört mitt meddelande om att jag skulle vara sjuk hela veckan utan bara sagt att jag inte kom och att de antagit att jag dragit någonstans. (låter inte alls som något jag skulle göra.. men men).
Vid 4 ringde jag min chef och han var en komplett idiot mot mig. Han skrek om saker som att jag sagt att jag skulle stanna till februari. True det har jag sagt. Men nu åker jag ju den 24e januari och om de kan avskeda tjejer på en dag där så tycker jag man kan sluta väldigt snabbt med. Plus, vad förväntar de sig av en backpacker? Att jag ska stanna i Sydney bara för att de vill ha en servitris? Han skrek och skrek och bara "you dont work here anymore". Jag vart helt i chock. Han bara "men du kom inte på ditt skift i onsdags". Men jag hade ringt och sjukanmält mig då. Kunde ju inte gå dit. Men han bara "I dont care about how sick you have been this is a buisenss and you put us in trouble by not comming". Jag har slavat för dem varje helg de senaste 3 månaderna PLUS att jag jobbade hela jul OCH nyår åt dem. Detta påpekade jag för min chef men han bara "that doesnt matter now. This is a buisness and we focus on today". (Här började jag koka så mycket. Och blev så ledsen för jag har verkligen gett SÅ mycket till den där restauranten. Missat så många saker, inte fått ta ledigt, jobbat 7 dagar i rad....
Luften gick ur mig lite men tänkte att jag har ju ändå bara en vecka kvar i Sydney så jag kan ju njuta istället. Så frågade bara när jag kunde komma förbi och hämta upp min sista lön. "you dont have any money here" svarade han då! Helt galen blev jag då. Jag KRÄVDE att få mina pengar. Han bara "legally you have to give me 7 days notice when you quit". Jag bara MEN JAG HAR JU FÖRIHELVETE INTE SAGT UPP MIG!!! Hur kan jag då ge 7 dagars uppsägninstid? Jag blev så arg. Aldrig att de skulle få komma undan med det. Så jag svarade "well legally you have to pay me more when I work on public hollidays and you never did so I guess that makes us even?". Då vart det tyst på gubben, särskilt eftersom att jag skulle kunna anmäla restaurangen för det. Så nu ska jag få hämta min resterande lön i veckan.
Är lite nervös dock. Men tänkte ta med mig Pieter och Danny, vår asbiffiga holländksa roomies så kan de stå där och spänna musklerna och göra dem lite nervösa.
Nu är jag så himla glad att jag inte jobbar på Fellini mer. Det var som en sten som lättade. Blev mycket gladare och nu har jag för en gångskull några kvällar på mig att umgås med vänner innan vi drar. Win win situation förmig helt enkelt. Jäkla slavdrivare är vad de var. Dock är jag fortfarande så himla paff över hur de behandlade mig. Vem gör så mot sina anställda? På hotellet var de så himla snälla mot mig när jag sa upp mig och gav mig skift fram tills jag åker så jag kan tjäna lite extra.
Imorse satt Linneus och jag på vårt älskade de la france och drack kaffe och filosoferade om livet. Vi kom bara fram till att gud vad världsvana vi är. Vi pratar engelska helt flytande, att inte ens behöva tänka på att det är ett annat språk man talar. VI har bott i USA, vi har flyttat till Austarlien och bara tar dagen som den kommer. Och ännu är vi bara 20år gamla. Det finns så mycket mer kvar att få utav livet och vi längtar.
Ikväll ska vi laga köttbullar till lägenheten igen. Känns som att det är de enda vi gör. Men nu är det sista gången så får lägga ner den sista energin. Sen äntligen lämnar vi detta kollektiv. Vad man blir trött på människor när man bor så tätt på varandra så länge.
We go to cairn cairns cairns cairns, wearing all our favorit brands brands brands brdans.
Jag har fått sparken för första gången i mitt liv.
Jag antar att sådant är karaktärsbyggande det med.
Såhär gick det till:
Det började ju med att jag var sjuk. jätte sjuk är inte en underdrift. Jag gick och la mig med feber i söndagskväll och första gången jag gick ur sängen var i torsdags eftermiddag. Då ringde jag restaurangen för att meddela att jag mådde bättre och att jag kunde komma och jobba. De hörde inte av sig på torsdagen så jag ringde igen på fredagen och fick ett väldigt kryptiskt svar ifrån han som är "chef" på dagen. Hanär ju inte min chef så jag tänkte att jag ringer senare. Så smsade min tyska arbetskamrat Felicity och undrade om hon visste vad som hände? Som svar från henne får jag "VA? är du kvar i Sydney. De sa att du bara stuckit till Thailand." ehm? jag blev lite i chock och började ana ugglor i mossen. Våran dagschef är ju en riktigt skitstövel så jag började ana att han kanske inte alls framfört mitt meddelande om att jag skulle vara sjuk hela veckan utan bara sagt att jag inte kom och att de antagit att jag dragit någonstans. (låter inte alls som något jag skulle göra.. men men).
Vid 4 ringde jag min chef och han var en komplett idiot mot mig. Han skrek om saker som att jag sagt att jag skulle stanna till februari. True det har jag sagt. Men nu åker jag ju den 24e januari och om de kan avskeda tjejer på en dag där så tycker jag man kan sluta väldigt snabbt med. Plus, vad förväntar de sig av en backpacker? Att jag ska stanna i Sydney bara för att de vill ha en servitris? Han skrek och skrek och bara "you dont work here anymore". Jag vart helt i chock. Han bara "men du kom inte på ditt skift i onsdags". Men jag hade ringt och sjukanmält mig då. Kunde ju inte gå dit. Men han bara "I dont care about how sick you have been this is a buisenss and you put us in trouble by not comming". Jag har slavat för dem varje helg de senaste 3 månaderna PLUS att jag jobbade hela jul OCH nyår åt dem. Detta påpekade jag för min chef men han bara "that doesnt matter now. This is a buisness and we focus on today". (Här började jag koka så mycket. Och blev så ledsen för jag har verkligen gett SÅ mycket till den där restauranten. Missat så många saker, inte fått ta ledigt, jobbat 7 dagar i rad....
Luften gick ur mig lite men tänkte att jag har ju ändå bara en vecka kvar i Sydney så jag kan ju njuta istället. Så frågade bara när jag kunde komma förbi och hämta upp min sista lön. "you dont have any money here" svarade han då! Helt galen blev jag då. Jag KRÄVDE att få mina pengar. Han bara "legally you have to give me 7 days notice when you quit". Jag bara MEN JAG HAR JU FÖRIHELVETE INTE SAGT UPP MIG!!! Hur kan jag då ge 7 dagars uppsägninstid? Jag blev så arg. Aldrig att de skulle få komma undan med det. Så jag svarade "well legally you have to pay me more when I work on public hollidays and you never did so I guess that makes us even?". Då vart det tyst på gubben, särskilt eftersom att jag skulle kunna anmäla restaurangen för det. Så nu ska jag få hämta min resterande lön i veckan.
Är lite nervös dock. Men tänkte ta med mig Pieter och Danny, vår asbiffiga holländksa roomies så kan de stå där och spänna musklerna och göra dem lite nervösa.
Nu är jag så himla glad att jag inte jobbar på Fellini mer. Det var som en sten som lättade. Blev mycket gladare och nu har jag för en gångskull några kvällar på mig att umgås med vänner innan vi drar. Win win situation förmig helt enkelt. Jäkla slavdrivare är vad de var. Dock är jag fortfarande så himla paff över hur de behandlade mig. Vem gör så mot sina anställda? På hotellet var de så himla snälla mot mig när jag sa upp mig och gav mig skift fram tills jag åker så jag kan tjäna lite extra.
Imorse satt Linneus och jag på vårt älskade de la france och drack kaffe och filosoferade om livet. Vi kom bara fram till att gud vad världsvana vi är. Vi pratar engelska helt flytande, att inte ens behöva tänka på att det är ett annat språk man talar. VI har bott i USA, vi har flyttat till Austarlien och bara tar dagen som den kommer. Och ännu är vi bara 20år gamla. Det finns så mycket mer kvar att få utav livet och vi längtar.
Ikväll ska vi laga köttbullar till lägenheten igen. Känns som att det är de enda vi gör. Men nu är det sista gången så får lägga ner den sista energin. Sen äntligen lämnar vi detta kollektiv. Vad man blir trött på människor när man bor så tätt på varandra så länge.
We go to cairn cairns cairns cairns, wearing all our favorit brands brands brands brdans.
Kommentarer
Trackback
